Kevin B

 Skönheten

För mig var kärlek någonting löjligt, någonting jag inte trodde på. Vad skulle man ha kärlek till? Kärlek för mig var en svart skugga, någonting som bara kom och gick som den ville. En utnyttjande ande helt enkelt, det är vad kärlek är.

Jag hade aldrig pratat med mina kompisar om min relation till kärlek. Inte ens för mina föräldrar!

Skulle det ens vara nödvändigt? Varför bry sig om något som jag hatar och någonting som aldrig funnits där för mig?

Det ända jag skulle fokusera på nu var skolan och umgås med mina absolut bästa vänner. Jag skulle inte svika någon eller någonting.

Efter 1 veckas höstlov så var det skönt att komma tillbaks till skolan. Dem gula tegel väggarna utanpå skolan var precis lika bleka som när vi gick på höstlov. Korridorerna var lika trånga som förr, det var lika lågt i taket och ännu fler toaletter var avstängda på grund av översvämningar. Nerspolade snusprillor, kondomer, fan vet jag? Men det var uppenbart att kommunen inte orkade bry sig om skolans kvalitet eller så låg det nog bara i lärarnas lathet att strunta i och kontakta dem.

En stor höjdpunkt med att komma tillbaks till skolan var att vi skulle få en vikarie i svenska eftersom vår ordinarie lärare ”Veronica” hade gått på mamma-ledighet. Vi började kl. 8.30 på måndagen då vår nya vikarie skulle komma och presentera sig inför klassen. Det var samma gamla röra i klassen som vanligt. Jocke retade Adde för att ha spytt på sin flickvän under en fest. Madde var lika självupptagen med att prata om sig själv och påpeka allt fel på allt och alla. Det var högljutt och rörigt. Tills vi hörde ett klackande ljud nere i korridoren. Ett ljud som hördes allt bättre för varje sekund som gick. Tillslut så hörde vi inte bara ett klackande ljud utan vi såg vår nya vikarie. Jag trodde jag skulle falla ner på knä och svimma. Mina händer darrade så mycket så jag tappade pennan.

En ängel hade kommit ner på jorden, ett åskväder hade blivit en regnbåge och natt hade blivit dag.

En helt ny värld öppnades för mig. Jag var kär.

Sarah Wiklund heter jag och jag ser verkligen fram emot att ha er som min klass det närmaste året, sa vikarien med en len röst.

-          Jag är 26 år och jag är uppvuxen strax utanför Göteborg. Innan jag kom hit så jobbade jag som telefon-försäljare för ett litet företag som heter iCALL.

Under de 20 minuterna medan alla i klassen lyssnade på hennes presentation så läste jag henne. Jag såg en vacker kvinna med långt brunt lockigt hår. Jag satt och tänkte hur fina hennes diamant skimrande blå ögon var och hur långa hennes fina blanka ben var. Jag satt och tänkte hur en människa kan vara så perfekt. Jag visste inte hur jag skulle få hennes uppmärksamhet. Jonte ställde frågor hela tiden till henne och spelade charmig. Jag ville också visa att jag var där. Det kändes som jag var instängd i ett tomt rum med tjocka betong väggar så ingen kunde höra mig när jag skrek och ropade. Jonte skulle alltid ha mest uppmärksamhet men jag fick acceptera det. Men tillslut så fick vi ögonkontakt med varandra. Våra blickar fastnade på varandra. Det kändes alldeles speciellt att hennes blick just fastnade på mig. Jag kunde känna en speciell kontakt mellan mig och henne.

Under 1 veckas tid så hade vi haft mycket ögonkontakt med varandra men jag hade fortfarande inte sagt någonting till Sarah. Jag låg sömnlös på nätterna för jag visste inte hur jag skulle ta mig till. Dagen därpå så hade jag bestämt mig att jag skulle komma extra tidigt till skolan för det var den ända gången på dagen jag och Sarah kunde träffas privat.

Klockan var 8.30 på morgonen och vi började inte först kl.9.15. Men jag skulle ta min chans. Jag stod utanför hennes rum och väntade och väntade och väntade. Klockan var 8.50 och egentligen skulle hon vara här nu. Klockan passerade 9.00 och klockan slog 9.15 och vår matte lektion började. Var höll hon hus egentligen? Hon kanske bara var sjuk. Jag fick acceptera det och tänka positivt istället. Hon kommer säkert imorgon.

Jag hade inte lämnat mina saker i skåpet än så jag gick till mitt skåp, låste upp det och i skåpet så låg det en lapp.

Ja vek upp lappen och där stod det, ”Kom till rum 3.1 kl.9 imorgon, där ni har matte, kram från Sarah”

Jag kunde inte tro mina ögon vad jag just hade läst. Hon ville träffa mig. Men efter bara 5 sekunder så förstod jag en sak. Hon hade lagt lappen där igår och medan jag hade stått utanför hennes rum i 30 minuter så stod hon och väntade på mig i rum 3.1. Jag hade sabbat det. Jag hade svikit min gudinna. Men i samma stund så hörde jag samma klackande ljud som jag hörde den dagen Sarah skulle göra entré inför klassen. Jag vände mig om sakta, väldigt sakta och där stod hon. Bara 3 meter ifrån så stod kvinnan jag hade väntat på hela mitt liv. Med en väldigt krasslig röst sa jag, Hej. Jag fick inget svar tillbaka. Hon stod bara där och kollade djupt in i mina ögon. Hon tog ett steg närmare, två steg närmare och tre steg närmare. Tillslut så stod hon så nära mig så jag kunde kännas hennes näsa stöta emot mitt ansikte. Snabbt och hastigt så kysste jag henne. Det som var så härligt var att hon fortsatte och kyssa mig. Oh gud vad vi kysstes. Jag höll om hennes höft medan hon började smeka nedanför min midja. Sakta, sakta så rörde sig hennes hand nedåt. Efter detta hände ,så fortsatte dagen som vanligt. Vi hade fyra lektioner sedan så slutade vi.

I flera veckors tid så träffades jag och Sarah både utanför skolan och i skolan. Vi älskade varandra, jag hade aldrig mått så bra. Det som var jobbigt var att vi behövde hålla det jätte hemligt. Om någon ens anade någonting så skulle Sarah blir sparkad och jag skulle bli relegerad. Men egentligen skulle det vara värt det, med tanke på hur mycket vi älskade varandra. Jag hade frågat Sarah hur länge vi kommer behöva hålla det här hemligt. Det ända svaret jag fick av henne var, så länge som det behövs.

Under en lektion så tyckte jag att Sarah betedde sig annorlunda. Jag fick ingen ögonkontakt med henne och det kändes som hon försökte undvika mig.

-Läs sidan 154-162 så kommer jag snart, sa hon. När hon gick ut ur klassrummet så rusade jag genast efter och frågade, vad är det med dig? Du kollade inte ens på mig där inne, sa jag med en upprörd ton.

-Nemo, vi kan inte fortsätta träffas.

-Varför inte?

-Kommer du ihåg den gången du frågade mig hur länge vi kommer behöva hålla vårt förhållande i hemlighet. Ja, det gör jag, sa jag.

-Och du sa, så länge det behövs, sa jag till henne. Jag är ledsen Nemo, sa hon och gav mig en kyss på kinden, sedan så gick hon.

Morgonen därpå när vår svenska lektion skulle börja så kom vår matte lärare Krister in i klassrummet. Hej klassen, sa han.

-Jag har tyvärr en dålig nyhet till er. Det är såhär att er vikarie Sarah har slutat och flyttat till Stockholm. Ja visste det. Kärleken fanns aldrig. Det som jag och Sarah hade tillsammans hade aldrig varit äkta. Det hade alltid bara varit en skugga…