Anton Hussmo

Skolpsykopaten

Jag stänger snabbt den gröna toalettdörren och fäller ner toalettlocket, jag sätter mig sakta ner på den kalla toaletten. Jag sträcker mig mot den sönderklottrade pappershållaren och tar en bit papper. Jag sätter på kranen och tar lite vatten på pappret och sätter det försiktigt mot mitt vänstra öga. Det svider till, och av ren reflex tar jag bort pappret från ögat. Jag ser i samma ögonblick hur någon skrivit om mig på dörren.

”psykopat jäveln was here”

Jag vet att det är Ali eller någon i hans gäng som skrivit det. Och alla vet att det är jag som är psykopaten. De där jävla invandrarna, de borde skickas tillbaka till sina himla arabländer och dö. Jag kan inte förstå att folk tycker att sverigedemokraterna är rasistiska, jag tycker man inte bara ska stänga invandringen utan man ska skicka ut dem till sina hemländer och bomba skiten. Rena världen från dem är vad man borde göra. Jag menar de saboterar ju bara. De är terrorister, tjuvar och mördare, de kommer hit och bara förstör. De var de som dödade min mamma för snart två år sedan. Det var två månader efter att några invandrare dödat henne som jag började planera mitt dåd.

Ali är den jag tänker döda sist för han ska dö en långsam och plågsam död. Resten ska dö i den stora explosionen. Jag har räknat ut att det går cirka 750 invandrarfödda på skolan och nästan alla kommer att vara i aulan när de har möte för alla med modersmål så då kommer jag spränga alla i luften. Och jag vet att Ali inte har modersmål så honom kommer jag att döda efter explosionerna. Och han ska dö så plågsamt som möjligt.

Jag står under entrétaket och börjar gå ut i regnet. Jag bor bara två minuter från skolan så regnet är inget problem för mig. Det finns en väg mellan skolan och mig, just idag lyckades jag ha väldig flyt och behövde inte stanna för rött ljus. Jag springer fort över till andra sidan vägen mot grönt ljus. När jag kommer över vägen och springer in på min tomt så ser jag en stor vatten pöl som jag tar satts mot och hoppar över. Låser snabbt upp dörren och går in.

Jag tar min macka och glaset med mjölk och går upp till min dator. Jag går in på Flashback och skriver ett meddelande till honom. Mindraw, en användare på Flashback som jag hittat som sålde bomberna till mig.

”tja har du fått pengarna?”

Det brukar ta en stund innan jag får svar så jag går in och tittar på ett inlägg om rasism. Plötsligt får jag svar.

”ja, har du fått leveransen?”

”ja, så nu är vi klara med varandra! Tack för hjälpen!”

”ja nu är vi klara, om du behöver hjälp igen så vet du vart jag finns!”

Tänk att det kan vara så lätt att få tag på bomber, trodde jag inte när jag började planera.

Jag går ner i källaren till paketen som jag gömt där nere. Jag drar fram dem till bordet som står mitt på golvet, öppnar paketet och tar upp den lådan. Det är en grön låda som är hård, kall och lite tung. Det är ett inbyggt kodlås i lådan, jag tar upp lappen med koden ur fickan. Vrider försiktigt på hjulen och ställer in koden. Jag känner mig som ett barn på julafton som försiktigt öppnar lådan sakta. Ljuset från lampan faller ner på de perfekt runda och mörkgröna bomberna. Jag springer och hämtar min skol väska och springer sen snabbt ner i källaren igen. Jag lägger ner lådan i väskan och ställer tillbaka kartongen så att pappa inte ställer frågor. Jag släcker lampan och går sedan upp för trappan upp till köket. Jag hänger väskan på kroken vid dörren och går sedan upp och lägger mig med ett leende på läpparna. 

Jag går in i tredje korridoren och bort mot aulan där det är möte för alla med hemspråk. Jag stannar vid dörren in till aulan och tar av mig väskan. Jag öppnar försiktigt väskan till hälften och öppnar lådan i väskan. Tar tre av de runda bomberna och lägger i fickan, jag stänger lådan och drar igen väskan. Jag tar på mig väskan och tar ett djupt andetag. Jag öppnar trädörren ungefär 20 centimeter och tar upp de gröna bomberna ur fickan. Jag lägger de i famnen och går halvt in genom dörren. Drar ur säkringen på den första och utlöser den första bomben och kastar den snabbt mot höger och sedan snabbt den andra mot mitten av rummet och den sista mot vänstra delen. Jag går snabbt ut ur rummet stänger dörren och låser den med min egen gjorda nyckel. Precis när jag dragit ur nyckeln säger jag tyst för mig själv tre samtidigt så hör jag första explosionen och sedan snabbt där efter den andra och sedan den tredje och sista. När den sista explosionen smält så sätter jag örat mot dörren och hör massor av skrik och gråt. Börjar springa där ifrån med känslan av vinst.

När jag kommer ut ur korridoren ser jag Ali och jag tar fram en pistol ur min innerficka och riktar mot honom, han börjar springa och då avlossar jag ett skott mot hans ben men missar. Jag ligger ungefär femton meter efter. Han springer in i dörren och ut på skol gården då tar jag in några meter på honom och precis när jag kommit ut så är det bara sju meter efter och då avlossar jag det andra skottet och det träffar honom mitt i låret och han faller ner på marken. Skottet ekar bland husen vid skolan och när det tystat så hör man hans skrik. Jag går fram och sätter mig på huk och sätter pistolen mot hanns tining, han tittar upp på mig med gråtande ögon.

Då hör jag polissirener och de är inte långt ifrån jag inser att jag måste dra för att inte bli arresterad. Så jag skjuter ett skott i bröstet på Ali för att inte döda utan han kommer ligga där och förblöda, det är det mest plågsamma jag kan göra i den här situationen. Jag slänger upp luvan på huvudet och springer mot skogen som ligger femtio meter från där Ali ligger och blöder. Jag stannar till i början av skogen och vänder mig om och tittar på Ali som ligger där på skolgården och förblöder. Jag ser att dörren in till skolan öppnas och ut kommer någon som jag inte hinner se för då har jag redan vänt mig om och börjat springa in i skogen. Samtidigt som jag springer djupare och djupare in i skogen så faller min tanke på pappa och jag hoppas att han förstår lappen jag skrev och att han inte blir allt för arg att jag tog pengarna.

Jag ser slutet av skogen och busshållplatsen där min moped står. Jag vet att om jag åker över till Danmark så kommer jag kunna gömma mig och sen kanske jag åker vidare ut i Europa. Det är det jag drömmer om. Jag kommer fram till den svarta mopeden och hör sirener, jag skyndar fram till mopeden och öppnar sitsen. Jag tar upp en blå hjälm som jag sätter på huvet, jag hoppar upp på mopeden och startar den. Jag gasar till och jag börjar rulla iväg. Jag vet att jag aldrig kommer kunna åka ifrån polisen så jag hoppas att de inte stannar mig och att de inte ser att det är jag. Jag hör hur de kommer närmre och närmre och tillslut ligger dem bara några meter efter och jag ser i min back spegel att de vill att jag stannar, så jag kör till sidan av vägen och stannar. Jag bli stressad och börjar svettas samtidigt som en av poliserna kliver ur bilen och börjar gå mot mig. Han har skägg som är ungefär två centimeter och jag hoppas för allt i världen att han inte förstår att det är mig han letar efter…