tisdag 19 november 2013

Emma A

Tonårsliv

Klara hör ett rop från andra sidan gatan. Det är Victor som kommer springande. Ska du med in till matten undrar han? Hon kommer på att hon ska till rektorn så hon säger nej och går iväg. När hon väl kommer in i skolan ser hon pappers loskor över hela korridoren fram till rektorns arbetsrum. Hon knackar lite försiktigt då ett ”kom in” hörs. Lite lätt trycker hon ner handtaget och funderar samtidigt vad han vill henne. Hade hon gjort något dumt? Hon är ju den typ av person som alltid kommer i tid och alltid är snäll. Visst har hon varit sjuk en längre period men det kan ju inte hon rå för. Klara känner hur hon börjar kallsvettas och hur det börjar rinna ner för kinden. Sakta men säkert går hon fram till rektorns skrivbord. Han säger till Klara att kolla på dataskärmen. På skärmen är det några röda sträck, som att hon kommit försent. Hon stannar upp för en minut för att tänka efter varför det ser ut så. Sedan kommer hon på. Hon har ju hjälpt Victor med matten på håltimmen så de hade kom försent till nästa lektion. Rektorn kollar på henne med en besviken min och säger till henne att det inte får upprepas. Det har nu hänt så varje tisdag i en hel månad. Klara har ju ändå varit en duktig elev sedan första ring och nu går hon i andra ring.

När hon går ut från rektorns rum går hon raka vägen till klassrummet. De har nu bytt lektion från matte till engelska. Hon är lite skakig efter mötet med rektorn men ändå glad att han sa det direkt än att bara ringa hem. Victor kommer springandes till henne och frågar vad rektorn ville. Hon berättar, men skakar i hela kroppen. Hon förstår inte riktigt varför hon är så rädd för att göra misstag lite då och då. Hon är ju trots allt tonåring. Alla tonåringar gör misstag lite då och då så varför skulle inte hon kunna det? De går och sätter sig vid sina bänkar, det är bara tio minuter kvar av lektionen.

På rasten går Victor och Klara och sätter sig i skolans cafeteria. De sitter och pratar om lite olika saker. Helt plötsligt kommer de in på varför Klara var hos rektorn tidigare under dagen. Hon berättar för Victor att det handlade om håltimmarna på torsdagarna, när de alltid kommer försent till lektionen efteråt. Hon tänker en stund då hon inser vad hon vill. Hon vill inte känna dessa höga krav hela tiden. Hon orkar inte vara den duktiga eleven i skolan längre.

Nästa dag när Victor kommer in i skolan är det fullt med klotter på väggarna och pappers loskor på golvet. Nu är det andra gången på en vecka det är massa klotter och papper överallt. Men det är ändå något som inte stämmer tycker han. Han tycker sig se Klara lite längre bort som kastar någonting, vad det är ser han inte riktigt. Han tittar till snabbt och tänker att det inte kan vara Klara, hon är ju så snäll och duktig. Så klart det inte kan vara hon.

Dagarna går och Klara och Victor har fortfarande inte pratat med vandra sedan samtalet i cafeterian. Något känns fel tycker Victor. Klara verkar ha förändrats, han funderar en stund tills han minns att hon sa att hon inte längre vill vara duktig i skolan. Victor känner att han ska försöka stoppa Klara innan något går snett. Klara och Victor har ju trots allt känt varandra sedan lågstadiet.

Dagen går och de har matte som sista lektion. Klara hjälper alltid Victor med matten, men idag är hon inte där. Victor sms-ar henne då han förvånansvärt får ett svar där det står att hon faktiskt är på väg.  Han sätter sig och väntar vid bänken då Klara kommer och sätter sig bredvid honom. Victor frågar Klara var hon har varit. Hon säger att hon kan berätta, men att han absolut inte får berätta för någon. Victor lovar och hon berättar att hon varit nere i källaren på skolan med de stökiga killarna i trean. Victor blir ganska förvånad och lite sur. Det där är absolut inte likt Klara. Det går ju fortfarande rykten om att Klara är den duktigaste eleven på skolan. Klara berättar att de frågade ifall hon ville följa med till källaren och hon svarade ja. Det är aldrig några andra i skolans källare förutom de stökiga killarna i trean på Vilunda Gymnasiet i Stockholm. Victor ser fortfarande helt förskräckt ut, men lovar att inte berätta för någon. Anledningen till att han ser så rädd ut är att ingen har vågat hänga med de tre killarna i trean förut. De ska tydligen vara jätte bråkiga och stökiga. Det är de killarna som alltid förstör skolmiljön. Victor försöker övertala Klara att bli som förut igen. Att inte springa runt på skolan och klottra ner och förstöra för alla andra.

Klara sätter sig ner och börjar plugga matte, hon orkar inte lyssna på Victor när han pratar på för att få henne att sluta. Hon är trött på alla som tycker hon är så bra, att hon är skolans bästa elev. Hon vill bli behandlad som en helt vanlig elev. Med det menar hon att hon inte vill att lärarna ska bli sura när hon ibland kommer försent till lektionerna, eller när det går dåligt på prov. Hon orkar inte satsa på högsta betyg längre som på högstadiet. Så länge hon får godkänt är hon nöjd. Men det verkar inte hennes lärare tycka. Lärarna gillar inte när hon bara får godkänt, hon är alltid tvungen att prestera till max vilket hon tycker är väldigt jobbigt. Victor förstår henne precis men tycker ändå att hon ska ge alla en chans till. Hon behöver ju inte vara den bästa eleven om hon inte vill, så länge hon inte klottrar eller förstör. Hon känner sig dum när Victor säger det där. Han har så rätt, vad håller hon på med.
När alla lektioner är slut stannar Victor och Klara kvar i skolan, för att sedan gå och prata med rektorn.

Klara går mot rektorns rum och knackar på. Hon tänker tillbaka på hur spänd och rädd hon var då hon stod där senast. Hon knackar på dörren och går in då rektorn ropar- kom in. Där inne står även matte och engelska lärarna. Klara berättar att hon inte längre orkar vara lärarnas duktiga elev. Hon känner hur lättad hon blir och tårarna börjar rinna lätt ner för kinden, då de förstår henne.

När hon sedan kommer ut sitter Victor på en stol och frågar hur det gick. Klara berättar att lärarna förstår henne precis. De sa att hon fortfarande kan vara en duktig elev men att hon ska bli behandlad precis på samma sätt som alla andra, vilket hon tycker är skönt.
Victor är glad för hennes skull, att hon nu mår bättre igen. Klara och Victor går ut till cafeterian för att plugga matte tillsammans. Klara hjälper Victor som vanligt nu igen vilket hon tycker är skönt. Matte kanske inte är hans starkaste ämne så det är bra att Klara hjälper honom. Hon tycker även att det är skönt att vara ensam med Victor utan en massa andra elever runtomkring. Klara tänker att hon nu kommer att må bättre då hon är i skolan och är inte Victor mer än ”bara ”en vän?

2 kommentarer:

  1. Din text är sammanhängande och jag gillar sättet som du byter läsarens perspektivet kring vem det handlar om, mellan Victor och Klara.
    Ett förslag till förbättring kan till exempel vara att inte använda så många upprepningar, att då försöka komma på andra sätt att säga samma sak.
    /Elin A

    SvaraRadera
  2. 2 bra saker: novellen har et bra budskap man ska våga säga ifrån även till lärare. den är intressant att läsa vill veta slutet.
    En sak som kan förbättras är att tänka på att inte byta från vilken person perspektivet kommer ifrån samma stycke, blir lite rörigt:) av ebba fattar inte hur man byter namn hiihi:)

    SvaraRadera