Evelina Ö

En riktig (o)vän

SMACK! lät det när boken träffade Isaks smala ansikte samtidigt som hela klassen började gapskratta. Isak lyfte den lilla handen mot det smala ansiktet samtidigt som han vände sig om för att kolla varifrån boken kom. Filip, såklart.

Filip tittade tillbaka på Isak med sina bruna ögon och sitt rufsiga bruna hår. Han var nöjd. Allt var under hans kontroll, allt var lugnt. Isak flyttade blicken till Viggo men när deras ögon möttes kollade Viggo direkt ner i golvet. Isak visste att han skämdes för att han inte vågade säga emot Filip. Viggo är Filips bästa vän, men är egentligen inte alls lik honom.

Isak går längst ner i den högra delen av klassrummet och sätter sig på en av de slitna halvtrasiga bänkarna. Skolan har inte särskilt mycket pengar och har därför inte brytt sig om att köpa in varken nya bänkar eller liva upp de gråa klassrummen med lite ny färg, som för övrigt målades för säkert 30 år sedan. Det är en väldigt gammal skola.

    

Det Isak tycker bäst om med platsen nere i hörnet är att han kan ha uppsikt över klassen. Han lägger märke till saker som ingen ser. T.ex. som när Sara och Lisa skickar lappar till varandra under bänkarna när det är prov. Eller när William sitter och målar i sitt anteckningsblock. Hans bilder skulle lätt kunna jämföras med proffs. Men det vet ju förstås ingen annan än Isak om.

Isak lägger även märke till när folk inte är sig själva, eller när de försöker vara tuffa för att få andras respekt, Filips för det mesta. Men faktum är att Isak har märkt att det är Filip som egentligen spelar. Alla försöker impa på honom för att få hans respekt och för att få vara kompis med honom, men egentligen är det tvärtom. Det är Filip som försöker impa på dem genom att vara på Isak. Han är egentligen inte alls så tuff och självsäker som han är i skolan, Isak har sett att det finns en annan, mjukare Filip, utanför skolan.

En gång efter innebandyträningen skulle Isak gå till biblioteket för att låna en bok om förintelsen, och precis innan han skulle svänga höger och gå in genom dörrarna såg han Filip komma gående på andra sidan gatan och gick nyfiket efter. Han gick efter honom förbi Saigon och stannade av en ren reflex när han såg Filip gå in på det gamla ålderdomshemmet. Han följde efter in till uppehållsrummet där han såg Filip sätta sig bredvid en äldre dam. Damen sken upp när hon såg Filip och de började direkt prata och skratta tillsammans. Isak såg hur snäll han var mot damen, som förmodligen var hans farmor eller mormor. De satt där och fikade och skrattade i timmar och Filip var inte alls tuff som han är i skolan, han var gullig och snäll. Man såg att han verkligen älskade henne och brydde sig om henne.

När läraren kommer in i klassrummet väntar han på att klassen ska lugna ner sig. Han har inget speciellt bra tålamod och skriker därför efter ett tag ut till eleverna; ”Var tysta och sätt er ner!”. Det är en ganska stökig klass och det tar ett tag innan alla lugnat ner sig. Men när det väl blir tyst berättar läraren att de ska börja på ett projekt som han kallar för ”Etikstudier”. De ska arbeta två och två och sedan redovisa genom att skriva en uppsats tillsammans. Läraren tänker lotta paren och börjar med att skriva allas namn på lappar. Isak hoppas att han kommer hamna tillsammans med Viggo. Han vet att han är den enda av killarna i klassen som aldrig skulle kunna göra honom illa på något sätt. Även om han är Filips bästa vän så gör aldrig Viggo något, han står bara bredvid och övervakar det hela och Isak vet att Viggo egentligen inte tycker att det Filip gör är okej. Han har bara inte tillräckligt stort självförtroende och mod för att säga ifrån.

Men Isaks önskan går inte i uppfyllelse idag, han hamnar tillsammans med Filip och hela klassen får höra hur besviken och arg Filip är. Han nästan skriker ut; ”aldrig att jag jobbar med den loosern, jag jobbar hellre själv.” Isak blir såklart väldigt ledsen när han hör de orden, även om de inte kommer som en chock.

Läraren svarar; ”Skärp dig Filip, gå iväg och jobba nu.”

Isak och Filip sätter sig i biblioteket för att börja på arbetet men Filip sätter sig i ett hörn med sin mobil och Isak får börja själv. Efter ett tag tar Isak mod till sig och säger:

-       - Jag vet att du inte är dig själv i skolan.

-       - Vad snackar du om? svarar Filip med en arg ton.

-      - Jag såg dig på ålderdomshemmet för några veckor sedan. Var det din farmor?

Nu blev Filip tyst men svarade efter någon minut med blicken fäst i golvet:

-       - Min pappa lämnade mig och min mamma för 2 år sedan. Han stack till USA eller nåt, han sa inte ens vart han skulle. För 5 månader sedan fick mamma cancer, hon bor på sjukhuset för det mesta nu. Farmor är den enda jag har kvar…

När det är fem minuter kvar på lektionen går de tillbaka in till klassrummet. Isak sätter sig på sin vanliga plats längst ner i hörnet men direkt när Isak har satt sig ner känner han något som slår med en duns på hans axel och sedan landar på golvet med ett SMACK. Han är van vid att sådant här händer och reagerar först inte. Därför blir han väldigt förvånad när han hör Filip säga: ”Gustav sluta, Isak är med oss nu.” Hela klassen stannar upp under några sekunder som känns som en hel evighet och kollar förvånat på när Filip går och sätter sig bredvid Isak.

Isak förstår inte riktigt vad det är som händer, men han är glad att Filip har förstått att ingen är perfekt och att det alltid finns folk som bryr sig om en, oavsett allt dumt man gjort och gör. Nu vet Filip att han inte behöver vara ensam mer, och Isak vet att han aldrig mer kommer bli mobbad i skolan.