Frida E.

Förlåt

Allt jag kan tänka på är allt blod, allt blod som kom från Tildas huvud, allt blod på handfatet och på golvet. Allt var mitt fel, om jag inte hade knuffat till henne så hårt hade hon inte halkat och slagigt i huvudet. ’’ Allt är mitt fel, allt är mitt fel. ’’ Och nu sitter jag här, sprang från platsen. Ingen vet, eller rättare sagt; ingen vet än.

Dagen hade börjat så bra, en helt vanlig onsdags morgon med idrott som första lektionen på schemat. Vi hade byggt upp en hinderbana som vi skulle springa genom två och två, jag var med Tilda såklart. Vi sprang  genom banan fem gånger och vilade mellan varven. Vi hade roligt när vi var tillsammans, vi skrattade och kunde prata om allt trots att vi bara hade känt varandra i ett halv år. Hon var verkligen som en syster för mig. Vi hade byggt upp flest hinder i hinderbanan och fixat så att allt var på plats så att ingen kunde skada sig.  

Efter två varv runt banan satte vi oss ner och vilade medans vi pratade och kollade på hur alla andra plågades när de sprang över alla hinder. Tilda frågade om vi skulle ta det lugnt med allt och kunna stanna kvar längre i omklädningsrummet eftersom vi hade en lång rast mellan den första lektionen och den andra lektionen, och såklart svarade jag ja. Jag har aldrig tyckt om omklädningsrum, eftersom jag inte tycker om trånga utrymmen med för många människor, jag blir stressad och får panik. Det är skönt att ha en vän som Tilda, hon lyssnar när man behöver prata och vet alltid vad man ska säga i olika situationer.

Det var ett hårt idrottspass, alla var andfådda och svettiga efter lektionen. De flesta av oss hjälpte läraren att plocka undan alla hinder men de flesta gick och duschade. Jag och Tilda stannade kvar längre än alla andra i idrottssalen och såg till att allt var där sakerna skulle vara och sedan gick vi till omklädningsrummen. Det fanns ingen plats i omklädningsrummet när vi kom dit, alla tjejer var tvungna att trängas i ett rum eftersom de två andra rummen var upptagna under den tiden vi skulle byta om. Jag och Tilda väntade utanför tills alla tjejer hade gått ut. Vi fick vänta i en halv timme för att alla var tvungna att sminka sig, platta håret och spraya parfym över hela rummet så man nästan blev gasad ihjäl. Jag var glad över att Tilda inte var en av de tjejerna, hon brydde sig inte om smink eller snygga och dyra märkeskläder. Äntligen kunde vi gå in i omklädningsrummet och stank av jasmin och jordgubbar, en av tjejerna hade väl fått en till Victoria’s Secret parfym av sina föräldrar som hon ville visa för alla andra.

När jag och Tilda hade klätt av oss gick vi in i duschrummet och tog varsin dusch. Vi stod och skämtade och pratade om allt och alla. Vi pratade om filmer, böcker, personer vi inte tyckte om och personer vi tyckte om. Vi berättade roliga historier och skämt medans vi duschade och tvättade oss. Vi spenderade mycket tid inne i duschen, vi båda tyckte om att vistas i vatten. Eftersom vi hade en två timmars rast tog vi det väldigt lugnt medans de andra tjejerna skyndade sig för att kunna dra upp på stan och äta på Saigon och sedan komma försent till nästa lektion. När vi var klara i duscharna gick vi ut från duschrummet och började torka oss och klä på oss.

Efter att vi hade klätt på oss allt utom våra strumpor och skor började Tilda prata om Gustav i våran parallellklass som jag tyckte om. Tilda stod bredvid mig på min vänstra sida, jag började putta lite lätt på hennes högra höft med min vänstra höft vilket hon gjorde tillbaka. Vi stod där och skrattade och puttade lätt mot varandra när jag råkade putta lite för hårt så hon halkade på en vattenpöl som var bredvid hennes vänstra fot, hon föll mot handfatet bakom henne. På bara några få sekunder förvandlades våra skratt till skrik och så blev det tyst. Allt var tyst, det kändes som om mitt hjärta hade stannat.

Jag var tvungen att sätta mig ner på golvet, Tilda rörde sig inte. Jag ropade hennes namn flera gånger men jag fick inget svar, då kom blodet från hennes huvud. Det var mycket mörkare än i alla skräckfilmer som jag hade sätt. ’’ Vad har jag gjort, vad har jag gjort? ’’ Jag hade dödat henne, min bästa och ända vän låg på golvet helt stilla, Tilda var död. Jag vet inte hur länge jag satt på golvet bredvid henne samtidigt som jag sa hennes namn flera gånger om, det kändes som jag satt där i flera timmar. Ena sekunden satt jag på golvet men sedan sprang jag, jag minns inget. Jag var tvungen att ta mig där ifrån, snabbt. Jag saktade ner när jag kom in i skolan, jag slängde in mina saker i mitt skåp och låste in mig på en skoltoalett. Och här sitter jag.

’’ Allt är mitt fel, allt är mitt fel. ’’ Vad ska jag göra när någon hittar henne? Kommer dem förstår att det var jag? Kommer de tro på mig? Vad ska jag ta mig till? Det känns som om jag inte kan röra mig, jag är helt paralyserad, jag kan inte röra en muskel. Inga tårar kommer från mina ögon, det känns som om jag inte kan gråta längre. Hon är borta, min ända vän är borta.

’’ Förlåt. ’’