Lina F

Mitt namn är släggan.

Wilhelm stod med ryggen vänd emot svarta tavlan. John och Mikael välte snabbt undan bänkarna.

      - Du, Wilhelm? Sa jag

Wilhelm sänkte handen som han hade pennan i. Han vände sig darrande om och stirrade på mig med skräckslagen blick. Hassan plockade fram ett slagträ och gav det till mig.

       - Dags att ta lite tjänstledigt? Frågade jag med ett flin på läpparna.

       - Snälla släggan. Bad Wilhelm mig.

       - Snälla vad? Svarade Hassan.

       - Snälla jag ber.

       - Det räcker inte. Inte för mig, svarade jag.

Jag höjde slagträet och gick sakta fram mot Wilhelm. Det sista jag såg innan jag slog till var hans skräckslagna blick och hans darrande läppar som bad om nåd.

Han låg där på golvet, helt sönderslagen och han sa inte ett ord. Jag sänkte mitt slagträ. Någon sprang ut genom dörren och sekunderna efter kom gymnastik läraren in springande genom dörren följt av rektorn.

En okänd bil körde in genom skolgårdens brunrostiga grindar. En man klädd i en gammal mocka jacka klev ur bilen och han gick mot skolan. Hassan svepte sin cola och gav mig glasflaskan. Jag gav honom en förvånad blick. Hassan flinade och pekade emot mannen.  Jag kollade bort mot främlingen.

Flaskan slog i vägen intill mannens huvud och han gav oss en förvånad blick. Sedan försvann han in igenom skolporten utan ett ord.  Hassan och resten av mitt gäng brast ut i flin och jag fortsatte stirra efter främlingen.

Jag stod och pratade med John när Hassan kom gående emot oss. Han såg förbannad ut.

       - Hassan! Vart har du varit? Frågade jag.

       - Den där jävla mannen, Han upptäckte mig när jag doppade en unge i toaletten.

       - Vad gjorde han?

       - Han hoppade in bakom dörren tog tag i mig och drog iväg med mig till rektorn.

       - Den jäveln, vem tror han att han är? Han ska allt få känna på det som Wilhelm fick    känna på.

Hassan gav mig ett brett flin. Jag plockade upp en tegelsten från marken och kastade den mot främlingens bil. Hassan plockade upp en egen sten och måttade ett slag mot bilens backspeglar. John lirkade upp bildörrarna och började skära sönder klädseln på bilsätet. När bilen var helt saboterad gick vi flinande därifrån och jag såg på Hassan att han var nöjd med sin hämnd.

Hassan och jag stod i korridoren och tryckte oss mot väggarna. Väggarna var gråmålade och fulla med klotter. Golvet var av sten men hade i alla fall lyckats få massa sprickor och det fattades stora delar på vissa ställen. I luften hängde det en dov lukt av cigarett rök. Vi stod jämnt där och väntade på att några små sjuor skulle dra sig mot cafeterian. Det var ett perfekt tillfälle att tjäna lätta pengar på.

     - Det kommer någon, sa Hassan

Jag kollade bort i korridoren och såg en spinkig liten pojke komma gående mot oss. När han fick syn på oss så tvekade han lite men fortsatte gå emot oss. När han var framme hos oss steg Hassan ut framför honom och blockerade hans väg.

       - Ursäkta mig, Harklade sig pojken tyst och osäkert.

- Vad sa du? Frågade Hassan

       - Du står i vägen.

Jag klev ut bakom honom och la mina händer på hans axlar. Jag kunde känna hur han darrade.

       - Ge oss dina pengar viskade jag hotfullt i hans öra.

       - Jag har inga. Svarade pojken.

       - Oh jo, Annars skulle du väl inte ha gått till cafeterian?

       - Nej, sa pojken tyst och tittade ner.

Jag greppade hårdare om hans axlar och Hassan gav honom en lätt örfil. Pojken snyftade till och plockade upp pengar i sin ficka och gav de till Hassan.

       - Vad händer här? Hördes en mörk röst.

Hassan ryckte till och jag vände mig sakta om och kikade bort mot korridorens andra ände. Där rösten hade kommit ifrån.

Jag släppte pojken som sakta backade bort och sprang iväg. Jag fnös till och gick därifrån.

Hassan och jag drog oss emot klassrummet.

-       Är det dags? Frågade Hassan

-       Ja, Det är dags. Svarade jag.

Mannen öppnade dörren till klassrummet och steg in. Han kollade sig runt i rummet och blev överraskad över att klassrummet var fullt den här gången. Han gick fram till tavlan och började skriva. Jag gav Hassan en lätt knuff och nickade mot John och Mikael. Jag och Hassan reste oss upp med John och Mikael Strax efter. Killarna började välta bänkarna och resten av klassen ställde sig rädda intill väggarna. Mannen vände förvånat på sig.

       - Killar, Plocka upp bänkarna igen.

       - Nej, Sa jag och flinade brett.

Plötsligt hördes ett ljud av hasande fötter bakom mig och jag vände mig om.

       - Lägg av, Det här får inte upprepas igen.

- Nej precis.

- Vi sätter stopp för det här nu.

Resten av klassen protesterade! Både jag och Hassan stod tysta och stirrade på de andra eleverna. John och Mikael stod och vred på sig. Jag fnös irriterat och slängde iväg slagträet. Hassan kom gående ut efter mig.