Saga B

Läraren i glädje

Han stod lutandes mot sin bil i skolparkeringen medans han tittade på skolan, han hade hört rykten om denna skola om att den inte hade någon glädje i sig han log när han tänkte det. Efter han var klar skulle eleverna ha lärt sig att man kan ha kul när man lär sig saker. Han gick upp mot skolan och märkte hur allt såg dystert ut för allt var svart eller vitt och eleverna hade en tråkig uniform på sig, så han stod ut väldigt mycket när han gick inne i skolan med sina ljusblåa jeans och gröna skjorta. Eleverna tittade på honom konstigt och viskade till varandra medans han gick till expeditionen.

Han gick in till rektorn för att prata om sin anställning. Rektor Luthman pratade om regler som han skulle följa, hon pratade om att tider var väldigt viktiga och att man alltid skulle vara i tid med en entonig sövande röst, och hon pratade om en massa andra saker som knappt sjönk in i den nya lärarens minne.  Läraren hade helt och hållet förlorat sig i sina egna tankar och nynnade på en melodi som hade fastnat inuti hans huvud. Rektor Luthman harklade sig ljudligt och såg ogillande på den nya läraren, hon stod upp framför han med en utsträckt hand. Snabbt kom Daniel upp på benen och tog emot handen och sa glatt att det skulle bli väldigt kul att börja jobba här. En kylig blick från rektorn fick honom att haja till en aning. Rektorn som såg ut som en fisk enligt Daniel sa att eleverna ska veta hur man beter sig mot äldre och att det var tillåtet att straffa dom för saker som dom gjort fel. Läraren blev paff och hittade inga ord.

Han klev in i musiksalen, i rummet satt klass 9 c fint och prydligt. Han ställde sig bredbent framför eleverna, rapade ljudligt och skrattade. Eleverna såg väldigt chockade ut.
- Hej på er alla! Jag heter Daniel och är er nya musiklärare sa han med ett skratt. Jag är 22 år gammal så det var inte så länge sedan som jag var i er ålder, Daniel blinkade med sitt ena blåa öga, så jag borde veta vad ni gillar att lyssna på!
Daniel blickade ut över klassen och tänkte vad tysta dom är och vilka tråkiga uniformer, och inte en enda elev log, jo det var då han såg det när han studerade ansiktena närmare. En tjej log lite försiktigt så Daniel frågade vad hon hette. Tjejen reste sig upp och sa att hon hette Julia.
- Jaha, Julia! Kan du säga vilken bok ni använder och var ni är.
Julia rodnade lite och harklade sig försiktigt. Hon talade om vilket stycke som dom övade på nu. Julia stod kvar och Daniel tittade på henne.
- Ja, tack, du kan sätta dig ner nu.
- Tack! Viskade Julia.
- Ja då sätter vi igång då. Jag tänkte att vi skulle börja med en låt av The Script, Hall of fame tycker jag är så jäkla bra. Daniel delade ut noter och tog fram sin gitarr. Eleverna stirrade på honom med stora ögon och gapande munnar. Vad väntar ni på? Frågade Daniel.

Julia reste på sig och gick fram till pianot, hon provade ackorden lite försiktigt. Sen reste sig en kille upp och tog fram sitt instrument, en fiol. Han sa till Daniel, vi brukar bara spela Mozart eller andra klassiska verk, vi får inte lyssna på musik som kan fördärva våra karaktärer. Nu var det Daniels tur att se chockad ut.
- Fördärva era karaktärer? Vad pratar du om?
-Ja, på vår skola har vi regler att följa för att vi ska bli lydiga och duktiga.
Någonstans i huvudet började det ringa en klocka, vad var det nu rektorn hade sagt? Han tittade på alla elever igen, nu såg han hur allvarliga alla var. Han skrattade och sa att nu när jag är här så ska vi inte spela klassisk musik! Nu ska vi spela musik som är från nu. Så fram med era instrument så börjar vi.

Efter en tveksam start så började all spela lite försiktigt. Under lektionen så blev eleverna lite gladare och spelade mer entusiastiskt. Skolklockan ringde för rast, eleverna skrattade lite på vägen ut men tystnade snabbt i korridoren. Utanför stod rektor Luthman, hon skulle visa Daniel runt på skolan. Hon log inte utan stirrade surt på Daniel med sitt fiskansikte. Daniel började flina och tänkte att rektorns namn borde vara Lutfisk, japp så skulle det vara. Lutfisken visade Daniel runt, hon pekade på elever som satt och studerade. Ingenstans i skolan skrattades det, utan allt var tyst och tråkigt. Daniel började tralla på en låt som dök upp i huvudet. Rektorn stirrade på Daniel, sa till honom att vara tyst för att ungdomarna skulle få studiero.
- Hörru, Lutfisk! Lite musik och skratt behövs på den här skolan! Daniel hörde någon fnissa, det var Julia och den där killen, Viktor hette han visst.
Lutfisken blev röd i ansiktet och sa till Daniel att sådana fasoner inte fick förekomma på hans skola, Daniel skulle minsann bara få stanna tills en ny vikarie hade hittats. Sen gick rektorn iväg med arga steg. Daniel funderade och tänkte, då får jag väl skynda på att skapa glädje här.

Daniel pratade mycket med Viktor och Julia, fick dom att skratta och i smyg kalla rektorn för Lutfisk. Daniels lektioner blev snabbt populära, det skrattades och skojades mycket på hans lektioner. Klass 9 c började slappna av lite mer och började skoja lite med varandra i korridoren också. Lärarna på skolan blev arga på Daniel och försökte att få honom att sluta upp med dumheterna, alla utom en, hon hade börjat märka att eleverna hade börjat lära sig mer. Hon tog upp det i lärarrummet, men alla sa att det inte kunde bero på Daniel.

Under resten av veckan hade även fler märkt att desto gladare elever är desto mer och snabbare lär dom sig. Några lärare hade även börjat med att skoja lite på lektionerna, det var inte lätt men det gick. Nästa måndag morgon som kom blev David inkallad till Lutfiskens kontor där hon satt med den nya vikarien som hon hade talat om för honom att hon skulle fixa. Lutfisken berättade att dom inte behövde hans tjänster längre och att han genast skulle lämna skolans område, medans hon berättade det här och inte så vänligt må jag tillägga så satt den nya vikarien där och log som om han skulle kunna göra ett bättre jobb än han själv. Medans han gick igenom korridoren och ut till skolparkeringen så var allt han kunde tänka på att hans elever inte skulle låta vikarien få vila i en sekund. Nä han hade tillit till sina elever och även om dom var väldigt tråkig när han kom dit så hade han lärt dom något under den lilla tiden han var där, och det var att man kan ha kul när man lär sig saker och förhoppningsvis så kommer dom aldrig glömma bort det!