Jag öppnade försiktigt
ögonen. Jag försökte resa på mig men jag hade så ont i huvudet att det inte
skulle gå, istället blev jag liggandes kvar på det smutsiga toalett golvet. Jag
kände att det rann blod från mitt huvud och jag hade svårt att hålla uppe
ögonen och tillslut blev allt svart.
Jag heter förresten Harry,
jag är 15 år och man kan säga att jag är en ganska blyg kille. Jag vill inte ta
stor plats och jag håller mig ofta i bakgrunden. Jag har ingen vän att prata
med och jag är ofta själv. Ibland kan det gå en hel dag utan att jag säger
något till någon.
Nästa gång jag öppnade mina
ögon var jag hos skolsyster. Jag frågade lite blygt hur jag hade hamnat där och
hon säger att en elev hade sätt mig ligga på toalett golvet och hämtat hjälp.
När Skolsystern frågar om hur det gick till, svarar jag snabbt att jag hade
ramlat och slagit huvudet i toaletten. Jag reser mig upp och går ut ur rummet.
Klockan var inte så mycket, vilket betydde att jag hade en hel del lektioner
kvar under dagen men för att slippa förklara vad som har hänt gick jag hem.
Jag fick tvinga mig upp ur
sängen när klockan ringde. Egentligen ville jag stanna hemma men jag orkade
inte hitta på någon dålig ursäkt om att jag var sjuk, mina föräldrar skulle ändå
inte tro mig och då skulle dem undra vad som var fel och jag hade inte lust att
förklara vad det egentligen var som hände inne på toaletten igår. När jag
kommer in i skolan ser jag att klassen håller på att gå in i klassrummet men
ändå gjorde jag inget för att skynda mig snarare tvärtom jag rörde knappt mina
ben, det var som om min kropp bara ville springa där ifrån och aldrig mer komma
tillbaka. ”Förlåt för att jag kom försent”, säger jag till läraren när jag
kommer in. Jag hör hur folk skrattar bakom min rygg när jag går och sätter mig på
den vanliga platsen i hörnet längst bak i klassrummet.
Efter ett tag öppnas
klassrumsdörren och det kommer in en tjej som jag aldrig har sätt förut, vem
var det där undrar jag och jag ser att resten av klassen är lika förvånade som
jag. Det här är Rebecka säger läraren, hon är ny och jag hoppas att ni tar hand
om henne så att hon kommer trivas i klassen. Sedan pekar hon på den tomma
platsen bredvid mig och säger att hon kan sitta där så länge. Hej, jag heter
Harry säger jag lite blygt till henne när hon har suttit säg. Jag heter
Rebecka, eller ja det hörde du ju säger hon och skrattar. Hon verkade snäll på
nått sätt, annorlunda. Även om jag bara hade träffat henne en stund så kände
jag att hon var speciell, jag gillade henne. Efter att vi pratat en stund
kommer frågan jag verkligen inte ville svara på, ”vad har du gjort på huvudet?”
”Ehm, jo jag ramlade, det är ingenting” säger jag snabbt och lite generat.
När lektionen var slut
skyndade jag mig ut ur klassrummet. Jag satt mig där jag brukade, på en bänk en
bit bort från alla andra. Jag kollade hela tiden på Rebecka och jag såg allt
hon gjorde. Helt plötsligt hör jag, vad som lät som en hel armé komma gående
mot mig. Jag är helt säker på att det är ”gänget” jag visste att det inte var
någon idé att springa det skulle ändå inte gå dem var mer en dubbelt så snabba
som mig. Dom säger att jag ska följa med ut och jag vet att det inte är någon
idé att protestera så jag gör som de säger. Det kändes som om mina ben skulle
gå av så rädd jag var. När vi hade kommit bakom skolan trycker ledaren i gänget
upp mig mot väggen. Han slår till mig i ansiktet och frågar om jag har med mig
hans pengar idag. Jag gräver i fickan och hittar en hundring. Jag ger honom
pengarna och säger att det är allt jag har han säger såklart att det inte
räcker och att jag har två dagar på mig att fixa fram 1000 kronor annars skulle
han döda mig sa han. Sedan går de där ifrån. Jag skakade fortfarande och jag
hade ingen aning om vad jag skulle göra. När jag kommer tillbaka in till skolan
möts jag av Rebecka som står och väntar på mig vid dörren. Vad var det där om,
undrade hon, och hon hade tydligen sätt allt. Nej det var inget snäste jag. Jag
ser att läraren kommer och jag går till klassrummet. Jag satt mig längst bak.
Rebecka satte sig på andra sidan hon kollade inte ens åt mitt håll. Jag kände
mig sårad, visst jag är van att ingen pratar med mig, men jag ville verkligen
inte att hon skulle vara arg på mig. Under lektionen bestämde jag mig för att
jag skulle gå fram och prata med henne direkt efter skolan.
Efter skolan tog jag mod till
mig, jag harklade mig lite.
- Ehm, Rebecka
ska vi gå hem tillsammans?
- Okej, nickade
hon. Jag ska bara hämta mina saker, väntar du utanför?
På vägen hem pratade vi, vi
pratade om allt och inget. Det var länge sen jag hade pratat och skrattat med
någon, jag kände mig så glad. Efter en stund blev hon allvarlig. “Du ramlade
inte på toaletten igår, det var gänget som slog ner dig, eller hur?”
Jag visste inte vad jag
skulle svara jag hade vart så glad ett tag och nu kändes det som om jag skulle
börja gråta. Jag bestämde mig för att berätta allt. Jag berättade att jag hade blivit
pressad på pengar och igår när jag inte hade haft några pengar hade dem slått
ner mig, jag berättade att jag hade vart mobbad sedan jag var liten. När jag
blev tyst kramade hon mig, länge. Det kändes så skönt att ha berättat för någon
och att någon faktiskt brydde sig. Sen sa hon att vi måste få stopp för det
här, hon berättade för mig hur vi skulle göra och det lät som en bra plan.
Vi gick tillsammans till
skolan nästa dag och när vi kom fram till skåpen ser jag att ”gänget” står och
väntar på mig. Jag kollar på Rebecka för att jag ville att hon skulle gå iväg,
men hon gör det inte hon går sida vid sida bredvid mig ända tills vi kommer
fram.
”Har du med dig pengarna?”
säger ledaren i gänget medan han stirrar på mig med stora svarta ögon. Jag
svarade med en blyg röst att han hade sagt att han skulle ha de imorgon och
därför så hade jag inga pengar med mig. Han trycker upp mig mot skåpet och säger
att om jag inte har med dem imorgon kommer det inte bli kul för mig.
- Vad är det du håller på med, lägg av
säger Rebecka argt till ledaren i gänget.
Jag
tror han blev lite chockad för han släpper mig men innan han går därifrån säger
han att om jag inte är bakom skolan klockan 8 imorgon kommer han att slå ihjäl
mig. Jag vet att han menade vad han sa men jag kände mig tuff, jag visste att
Rebecka skulle stötta mig och jag vet vad som är det rätta att göra.
Efter
skolan gick jag ner till rektorns kontor tillsammans med Rebecka. När vi får
komma in till rektorns rum säger jag att det är viktigt att hon skulle komma
bakom skolan klockan 8 imorgon. Hon frågar såklart varför men det ända jag sa
att det var viktigt och det lät på henne som om hon skulle komma. Det kändes
bra när jag gick ut därifrån jag visste att det inte skulle hjälpa att
skvallra, då skulle det bara bli värre. Istället skulle hon få se det med egna
ögon och då skulle hon lättare kunna gör något åt saken.
Jag
stod och väntade bakom skolan och när klockan väl slog åtta såg jag att
”gänget” kom mot mig. Jag kollade runt men jag såg varken Rebecka eller
rektorn, jag började bli orolig att de inte skulle komma. Ledaren i gänget
säger åt mig att jag ska ta fram pengarna och när jag säger att jag inte har
några pengar blir han tyst, chockad såklart han har alltid vart van att få det
han vill.
Sedan
bli han arg och slår till mig men jag stod bara där jag gjorde ingenting han
puttar omkull mig och jag ramlar, nu var det ända jag hoppades på att dem
skulle komma och se det här. Han gjorde sig beredd med knytnäven för att slå
mig och just då ser jag både rektorn och Rebecka komma springandes mot oss. Det
var verkligen i sista sekund. På kvällen när jag loggade in på Facebook hade
jag fått massa meddelanden om folk som hört vad som hänt och de hade tackat mig
för att jag var så modig, de hade vart utsatta för samma sak men ingen hade
vågat gjort nått. På grund av att jag gjorde det här har jag gjort att många
andra känner sig tryggare att gå till skolan och jag kände mig lycklig. Jag
hade nog aldrig klarat det här utan min nya vän Rebecka.
intressant handling man förstod vad berättelsen handlade om, bra flyt i texten man blev inte uttråkad när man läste den, men i början när dem prata kunde du ha använd pratminus som du gjorde i resten av texten eller citattecken. - Lovisa JS
SvaraRaderaDen var jätte bra! Det var en bra handling och spännande! Tänk på att placera ut lite mer kommatecken! // Linnea Sandén
SvaraRaderaBra handling och den utspelar sig verkligen i skolan. Man relaterar till skolan väldigt mycket när jag läser din novell! Det du kan tänka på är att inte använda dom, såg att du hade gjort det i några meningar och istället använda dig utav de och dem. / Jasmine
SvaraRaderaJätte fin novell!, jag gillade verkligen handlingen och jag gillar att han inte bara "bekämpade" mobbarna utan att han också fick en kompis.
SvaraRaderaLite mer kommatecken bara?
Annars var den jätte bra! /Alex